Vad är det med oss Socialdemokrater som framkallar ett sådant hat mot oss? Ett hat som bland annat kostat Sverige en statsminister och en utrikesminister, och nu kostade Norge närmare 70 unga socialdemokrater livet? Att hatet mot Socialdemokraterna finns inom extrema grupper, både till höger och vänster, är en sak. Vi står trots allt för värden som dom inte förlikar sig med. Men även bland demokratiska partier finns det ett starkt hat mot oss. När jag i min ungdoms oförstånd var medlem i MUF, var det vanligt att folk på våra fester sjöng nidvisor om Olof Palme och nära på hyllade mordet på honom. Detta var ett av de största skälen till att jag lämnade MUF. Se på Centerpartiet, med Maud Olofsson och Eskil Erlandsson i spetsen, som ofta talar starkt nedsättande om sosseriet och sossar. Vad är det vi vill som är så hemskt?
Vad är det som är så hemskt med att vilja ha ett tryggt och rättvist samhälle, som för all del kan innebära ett större skatteuttag, ställt mot ett klassamhälle med ökade klyftor och en omänsklig behandling av sjuka, gamla och utslagna? Kan någon ens ge ett vettigt svar på den frågan?
Varför detta starka hat mot oss Socialdemokrater?
onsdag 27 juli 2011
måndag 25 juli 2011
If one man can show so much hate, think how much love we all can show together!
Jag sitter och försöker samla tankarna efter det värsta politiska terroristdådet någonsin i Skandinavien. Saker och ting ska benämnas med sitt rätta namn och det här var ett terrordåd. Grymt, avskyvärt och utstuderat. Terroristens huvudsakliga mål var att slå till mot Arbiderpartiets ungdomsorganisation AUF, så det handlar inte om att samla politiska poänger när man säger att de här var en attack på socialdemokartin i Norge. Men det var även en attack på hela det öppna och demokratiska samhället. Ideologin, tankarna och åsikterna bakom Terroristens handlande finns även i vårt land. Därför är det viktigt att alla vi som försvarar ett öppet, tolerant och demokratiskt samhälle tillsammans står upp. Att vi, trots olika politiska synsätt, visar varandra respekt och förståelse.
Vi får aldrig låta hatet vinna!
Vi får aldrig ge efter för ondskan!
Tillsammans står vi starka!
Vi får aldrig låta hatet vinna!
Vi får aldrig ge efter för ondskan!
Tillsammans står vi starka!
fredag 22 juli 2011
Timbro måste vara tokiga...
Att den till Svenskt Näringsliv närstående tankesmedjan Timbro inte tillhör mina favoriter vet de flesta som läser den här bloggen. Under våren och sommaren har de kommit med flera olika utspel som fått mig att skaka på huvudet och undra om de är riktigt allvarliga.
* Sydsvenskan presenterade i början av sommaren ett reportage om hur papperslösa flyktingar utnyttjades och tvingades arbeta under slavliknande förhållanden. Detta är enligt Timbro fackets fel och allt skulle lösa sig om man minskade fackets makt och sänkte lägstalönerna. Intressant med tanke på att många av flyktingarna arbetade för så lite som 15-25 kr i timmen upp till 13-15 timmar om dagen. Hur ska vi konkurrera med det anser Timbro? Ska vi kanske jobba 16-18 timmar om dagen för en timpenning på 10 kr? Eller ska vi försöka komma åt problemen med utnyttjandet av papperslösa?
* Sedan kom utspelet om att fattiga i Sverige ska kunna spara mer, istället för att försöka lösa problemet med fattigdom. Däremot, avslöjar killarna på Alliansfritt Sverige, sparar låginkomstagare i Sverige redan
dubbelt så mycket som låginkomsttagare i USA. Faktareserach någon? När Timbros Philip Lerulf svarar på den artikeln undviker han hela tiden själva sakfrågan, nämligen den att vi reda är bättre på att spara här i Sverige jämfört med USA. men det kanske är oviktigt i Timbros ögon?
* Att Timbro som är öppna nyliberaler skulle börja flörta med högerextrema krafter är dock något som till och med överraskar på mig. Det började med att Timbros VD Markus Uvell i en debattartikel i Aftonbladet öppet propagerade för att både Alliansen och de RödGröna skulle bjuda in Sverigedemokraterna till öppna samtal. Hur man ställer sig i den frågan är ju i och för sig upp till var och en. Men med tanke på att både opposition och regering tydligt tagit avstånd från SD och deras politik skulle ett sådant förfarande riskera att slå tillbaka på de etablerade partierna, dessutom är frågan vad man skulle vinna på det rent politiskt? Nu hade kanske det utspelet kunna bortförklaras som en persons åsikt om det inte vore för en annan debattartikel på Newsmill skriven av Anderas Johansson Heinö, en statsvetare som står Timbro nära. Han vill nämligen att vi öppet ska börja tala om assimilering, ett uttryck som innebär att folk som kommer hit ska ge upp exakt allt i sin gamla kultur och detta utan kompromiss. Det är ett uttryck som normalt sett hör hemma hos extremhöger och öppet rasistiska partier/organisationer. Frågan är varför en person nära till Timbro tar upp det och dessutom gör det i Timbros namn?
* Dessutom kom Timbro tidigare i somras med att släppa rapporten "Avreglera mera", där man bland annat vill ha privata arbetsförmedlingar. Vad är det med Timbro och privatiseringar? Är det inte bättre att istället se till att lösa dom eventuella problem som finns med nuvarande arbetsförmedling? För avregleringar i det här landet har ju inte precis lett till några större förbättringar.
En annan intressant koppling till Timbro är Stureplanscentern, främst företrädd av Magnus Andersson, Annie Johansson och Fredrick Federley, som ofta tar upp exakt samma saker som Timbro. Minus närmandet av extremhögern då. Mer om det i en annan blogg.
* Sydsvenskan presenterade i början av sommaren ett reportage om hur papperslösa flyktingar utnyttjades och tvingades arbeta under slavliknande förhållanden. Detta är enligt Timbro fackets fel och allt skulle lösa sig om man minskade fackets makt och sänkte lägstalönerna. Intressant med tanke på att många av flyktingarna arbetade för så lite som 15-25 kr i timmen upp till 13-15 timmar om dagen. Hur ska vi konkurrera med det anser Timbro? Ska vi kanske jobba 16-18 timmar om dagen för en timpenning på 10 kr? Eller ska vi försöka komma åt problemen med utnyttjandet av papperslösa?
* Sedan kom utspelet om att fattiga i Sverige ska kunna spara mer, istället för att försöka lösa problemet med fattigdom. Däremot, avslöjar killarna på Alliansfritt Sverige, sparar låginkomstagare i Sverige redan
dubbelt så mycket som låginkomsttagare i USA. Faktareserach någon? När Timbros Philip Lerulf svarar på den artikeln undviker han hela tiden själva sakfrågan, nämligen den att vi reda är bättre på att spara här i Sverige jämfört med USA. men det kanske är oviktigt i Timbros ögon?
* Att Timbro som är öppna nyliberaler skulle börja flörta med högerextrema krafter är dock något som till och med överraskar på mig. Det började med att Timbros VD Markus Uvell i en debattartikel i Aftonbladet öppet propagerade för att både Alliansen och de RödGröna skulle bjuda in Sverigedemokraterna till öppna samtal. Hur man ställer sig i den frågan är ju i och för sig upp till var och en. Men med tanke på att både opposition och regering tydligt tagit avstånd från SD och deras politik skulle ett sådant förfarande riskera att slå tillbaka på de etablerade partierna, dessutom är frågan vad man skulle vinna på det rent politiskt? Nu hade kanske det utspelet kunna bortförklaras som en persons åsikt om det inte vore för en annan debattartikel på Newsmill skriven av Anderas Johansson Heinö, en statsvetare som står Timbro nära. Han vill nämligen att vi öppet ska börja tala om assimilering, ett uttryck som innebär att folk som kommer hit ska ge upp exakt allt i sin gamla kultur och detta utan kompromiss. Det är ett uttryck som normalt sett hör hemma hos extremhöger och öppet rasistiska partier/organisationer. Frågan är varför en person nära till Timbro tar upp det och dessutom gör det i Timbros namn?
* Dessutom kom Timbro tidigare i somras med att släppa rapporten "Avreglera mera", där man bland annat vill ha privata arbetsförmedlingar. Vad är det med Timbro och privatiseringar? Är det inte bättre att istället se till att lösa dom eventuella problem som finns med nuvarande arbetsförmedling? För avregleringar i det här landet har ju inte precis lett till några större förbättringar.
En annan intressant koppling till Timbro är Stureplanscentern, främst företrädd av Magnus Andersson, Annie Johansson och Fredrick Federley, som ofta tar upp exakt samma saker som Timbro. Minus närmandet av extremhögern då. Mer om det i en annan blogg.
söndag 17 juli 2011
Folkbildning för de yngre
De populära böckerna om LasseMajas Detektivbyrå har gett upphov till en rolig och folkbildande utställning på Tekniken och Sjöfartens Hus här i Malmö. Utställningen, Mysteriet med staden, handlar om hur någon i Velleby kidnappar kommunalarbetare och hur det påverkar staden. På ett pedagogiskt, men ändå roligt och lekfullt sätt, får man reda på hur viktiga de kommunalanställda är för vårt samhälles välbefinnande och funktion. Det är kort sagt folkbildning i gammal god anda som visar på den offentliga sektorns stora potential och dess betydelse för välfärdssamhället.
Utställningen, som är ett samarbete mellan Arbetets Museum och fackförbundet Kommunal, är väl värd ett besök.
Utställningen, som är ett samarbete mellan Arbetets Museum och fackförbundet Kommunal, är väl värd ett besök.
lördag 9 juli 2011
Hoppet har återvänt
Håkan Juholts tal i Almedalen blåste bort mycket av tvivlet inom arbetarrörelsen och får oss alla att känna nytt hopp. Juholt levererade ett ideologiskt laddat tal som nådde ut långt bortom partigränsen, bortsett från Expressens och DN's ledarsidor som är förlorade i sin dimma av sossehat. Han pekade ut flera områden som vi sossar måste återta för att upplevas som relevanta. Framförallt jobben och arbetsmiljön är tunga pusselbitar som vi faktiskt kan vinna bara på att vara tydliga. Det känns i luften att något är på gång. En återuppväckt socialdemokrati står mot en tröttkörd och idéfattig Allians.
Där Håkan Juholt står stadig och framåtblickande känns Fredrik Reinfeldt trött och bitter, Anders Borg för upptagen av myten om sig själv, Jan Björklund verkar mest förbannad för att vi inte för fler krig, Maud Olofsson gråter krokodiltårar och Göran Hägglund är mest nervös och intetsägande. Kort sagt vi är på gång och ni har långt ifrån sett slutet på vårt återtåg. Socialdemokraterna är Sveriges största parti, vi har flest medlemmar och störst väljarstöd, trots att det varit nere på rekordlåga nivåer och vänt.
Men mycket finns kvar att göra, vi kan långt ifrån sätta oss ner med armarna i kors. Tvärtom måste vi fortsätta med upprepningar, konkretiseringarna och en offensiv och proaktiv politik. Men vi är på rätt väg och det kan ingen ta ifrån oss.
Där Håkan Juholt står stadig och framåtblickande känns Fredrik Reinfeldt trött och bitter, Anders Borg för upptagen av myten om sig själv, Jan Björklund verkar mest förbannad för att vi inte för fler krig, Maud Olofsson gråter krokodiltårar och Göran Hägglund är mest nervös och intetsägande. Kort sagt vi är på gång och ni har långt ifrån sett slutet på vårt återtåg. Socialdemokraterna är Sveriges största parti, vi har flest medlemmar och störst väljarstöd, trots att det varit nere på rekordlåga nivåer och vänt.
Men mycket finns kvar att göra, vi kan långt ifrån sätta oss ner med armarna i kors. Tvärtom måste vi fortsätta med upprepningar, konkretiseringarna och en offensiv och proaktiv politik. Men vi är på rätt väg och det kan ingen ta ifrån oss.
tisdag 5 juli 2011
Nyval, hot eller möjlighet?
Fredde är sur, Fredde är bekymrad, Fredde är på det hela taget inte nöjd med tillvaron för tillfället. Allt började ju så bra, 2006 vann hans allians valet och fick bilda en majoritetsregering. Det gjorde att dom kunde sätta igång och reformera det svenska samhället efter sin egen agenda och sina visioner. 2010 lyckades Fredde med konststycket att bli omvald som statsminister, men trots att Alliansen ökade sina röster tappade man sin majoritet i och med att Sverigedemokraterna kom in i riksdagen. Nu har det inte gjort så mycket då SD i 9 fall av 10 agerar på ett sätt som gynnar regeringen. Det är en av orsakerna till att Fredde inte är glad, han vill inte sammankopplas med SD. För att motverka detta smetar han gärna SD på oppositionen, framförallt på Socialdemokraterna och Håkan Juholt.
Har han något skäl för detta? Nej det tycker jag inte, det är sant att Fredde förlorat några tunga omröstningar då SD valt att rösta med den samlade oppositionen, men något organiserat sammarbete har det aldrig varit tal om. Ändå står Fredde i TV och är bitter. Oppositionen lägger sig ju inte platt fär honom, dom har fräckheten att driva en egen politiks linje som går stick i stäv med regeringens. Detta gör att Fredde nu börjar "hota" med nyval.
Varför väljer Fredde att göra det, han är ju känd som en fegis och ett nyval riskerar ju att beröva Alliansen på akten? Det Fredde försöker göra, eller han rådgivare om vi ska vara ärliga, är att skjuta över allt ansvar på oppositionen. Fredde vill nämligen visa att han är en ansvarsfull politiker som känner för Sveriges bästa. Samtidigt som han vill framställa oppositionen, främst då Socialdemokraterna och Håkan Juholt, som oansvariga och oseriösa. Vän av ordning kan ju tycka, och bör så, att eftersom Fredde faktiskt är vår regeringschef så ligger ansvaret hos honom. Vill han föra en ansvarfull politik bör han kanske söka efter blocköverskridande lösningar eller bjuda in SD till överläggningar. Trots allt är det hans uppgift som regeringschef att föra en politik som gynnar alndet, klarar han inte bör han överväga att avgå och utlysa nyval.
Men ansvaret kommer alltid att ligga hos Fredde, inte hos Juholt, inte hos Jimmie Åkesson och aldrig hos media!
Har han något skäl för detta? Nej det tycker jag inte, det är sant att Fredde förlorat några tunga omröstningar då SD valt att rösta med den samlade oppositionen, men något organiserat sammarbete har det aldrig varit tal om. Ändå står Fredde i TV och är bitter. Oppositionen lägger sig ju inte platt fär honom, dom har fräckheten att driva en egen politiks linje som går stick i stäv med regeringens. Detta gör att Fredde nu börjar "hota" med nyval.
Varför väljer Fredde att göra det, han är ju känd som en fegis och ett nyval riskerar ju att beröva Alliansen på akten? Det Fredde försöker göra, eller han rådgivare om vi ska vara ärliga, är att skjuta över allt ansvar på oppositionen. Fredde vill nämligen visa att han är en ansvarsfull politiker som känner för Sveriges bästa. Samtidigt som han vill framställa oppositionen, främst då Socialdemokraterna och Håkan Juholt, som oansvariga och oseriösa. Vän av ordning kan ju tycka, och bör så, att eftersom Fredde faktiskt är vår regeringschef så ligger ansvaret hos honom. Vill han föra en ansvarfull politik bör han kanske söka efter blocköverskridande lösningar eller bjuda in SD till överläggningar. Trots allt är det hans uppgift som regeringschef att föra en politik som gynnar alndet, klarar han inte bör han överväga att avgå och utlysa nyval.
Men ansvaret kommer alltid att ligga hos Fredde, inte hos Juholt, inte hos Jimmie Åkesson och aldrig hos media!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)