Frågan i överskriften ställdes på Facebook i veckan. Mitt instinktiva svar då var: "Ja, det tycker jag. Är inne på samma linje." Det tycker jag fortfarande, jag ser båda två som bra företrädare för Socialdemokraterna.
Håkan Juholt är en underbar visionär, retoriker och inspiratör som lagt en klart ideologisk kurs som jag till största del ställer upp på. Han är en sann människovän som på ett äkta sätt brinner för att träffa folk, lyssna på folk och med en verklig vilja att göra deras vardag bättre. Samtidigt är han impulsiv, skjuter ofta från höften och upplevs som svajig i många frågor. Han har vissa brister som måste rättas till eller i alla fall hållas i schack. Men jag upplever det som att han är på rätt väg, och jag tror mycket väl att han kommer vinna i populäritet.
Anders Johansson har som kommunalråd i Sigtuna lyckats vinna val, över 42% 2010, något Socialdemokraterna har haft svårt med i Stockholmsområdet. Han gör det dessutom med klassisk socialdemokratisk politik, praktisk och pragmatisk. Samtidigt upplevs han av många som en "högersosse" och/eller "stockholmssosse". Det gjorde att han hans numer klassisk SMS fick ett stort genomslag i media. Jag är inte speciellt upprörd över hans kritik, eller att han skicka SMS med kritiken. Det jag blir förbannad över är att någon valde att läcka SMS:et till media. Denna någon kan inte ha haft ett annat syfte än att skada partiet.
Men tack vare både Juholts och Johanssons agerande, Juholt återhållsam i sina svar medan Johansson rakryggad och ärligt i sina åsikter, blev det aldrig den katastrof det kunnat bli. Juholt själv verkar vara den som tagit det på allra bästa sätt, jag får en känsla av att han uppskattar kritik när den läggs fram rakt och ärligt.
Samtidigt visar debatt och diskussionen efter hela affären att vi har mycket att arbeta med i vårt parti. Många sår ligger öppna och blottas så fort någon har en avvikande åsikt. Jag kan bli så irriterad på äldre socialdemokrater som tror att dom har ensamrätt på att bedöma vem som är äkta sosse och vem som inte hör hemma i partiet. Jag blir upprörd över de krav på att Johan Westerholm, Peter Högberg, Anders Johansson och Jonas Morian ska lämna partiet. Har vi verkligen inte högre i tak inom vårt parti?
Jag håller absolut inte med nämda kvartett i allt dom tycker, men jag ser alla som företrädare för Socialdemokraterna och kommer att försvara deras rätt att uttrycka sig med all min kraft och energi, På samma sätt kommer jag att försvara deras kritikers, med Bengt Silverstrand i frontlinjen, rätt att ifrågasätta dem. Däremot kommer jag aldrig att ställa upp på uteslutnings- och avgångskrav. Där drar jag min gräns.
Det roliga är att just dom som pratar mest om att hålla ihop partiet och inte vill se någon form av kritik ofta är dom som driver kraven på uteslutning och avhopp. Att vara en kärleksfull kritiker är inte att viljelöst följa allt, det är att våga ifrågasätta, att våga ompröva gamla teser och framförallt är det att säga ifrån när man tycker något är fel. Först när vi tillåter en levande debatt inom partiet kan vi fokusera på att få ut vår politik, och först då kan vi vinna val på egen kraft.
