lördag 5 februari 2011

Facklig-politisk samverkan

Efter fjolårets katastrofval är det många inom socialdemokartin som öppet uttalar sig MOT en facklig-politisk samverkan. Man tycker att LO och SAP bör kapa sina band gå vidare på egen hand. Jag kan delvis förstå den argumentationen, endast 50% av LO-kollektivets väljare röstade på S. Samtidigt är det svårt att komma ifrån att SAP en gång i tiden skapades av fackföreningsrörelsen som behövde en politisk röst som kunde föra deras talan. Klassiskt sett har arbetarörelsen alltid varit uppdelad i en facklig-, LO, och en politisk gren, SAP.

Självklart ska man inte bara se till historien för att förklara, och försvara, den facklig-politiska samverkan. Sedan valet har SAP i stort sett varit osynligt som oppositionsparti. Vi har istället skakats av interna strider och ett ledarlöst vakum i väntan på en ny partiordförande. Då har facket i många frågor tagit vår roll som opponent till regeringen. Senast i tisdags så höll Handels, SACO och Byggnads tillsammans med Arbetarrörelsen Tankesmedja en endagars konferens om sysselsättning. Bland annat mynade det ut i en väldigt intressant och läsvärd debattartikel i Aftonbladet. Där man utöver att karftigt attackera regeringens brist på en hållbar arbetsmarknadspolitik även lanserade egna förslag till hur man kan öka sysselsättning. Deras förslag till investeringar i arbetsmarkanden vore mycket bra för SAP och deras strävan efter att få fram en tydlig politik för ökad sysselsättning. Ett tydligt exempel på hur facket kan ta en tydlig politisk roll.

Vidare är jag av den åsikten att fackligt arbete alltid är av vänsterpolitisk natur. Att föra arbetarnas talan gentemot arbetsgivare och kapitalägare utmynnar direkt från arbetarrörelsens strävan att öka levnadsstandarden för arbetarna.

Självklart måste vi vara ärlig och inse att LO-kollektivet har tappat i styrka, dels till följd av att förre valt att vara medlemmar i deras förbund, dels på grund av en ökning av yrken inom tjänstemannan och servicerelaterade branscher. Men det är ingen ursäkt för att vi utan eftertanke ska ge upp ett hundraårigt samarbete som lett till både välstånd, välfärd och tillväxt. Däremot kan vi ta en diskussion om hur det facklig-politiska samarbetet ska se ut i framtiden. Men det är en helt annan diskussion än ett omedelbart avslutande.

Inga kommentarer: