Ingen har väl missat att det börjar dra ihop sig till Socialdemokraternas extrakongress och att den stora frågan i fokus är partiordförandevalet. Även om det på långa vägar inte är klart ännu börjar i alla fall slutkombatanterna utkristallisera sig. Fyra män har så att säga tagit täten, Sven-Erik Österberg, Thomas Östroos, Mikael Damberg och Tomas Eneroth, i vassen lurar dessutom Lena Sommestad och Veronica Palm. Jag tänkte ge min syn på saken och vem jag vill se som partiordförande för Sveriges största parti.
Till att börja med kommer ingen av mina två huvudfavoriter att bli valda. Pär Nuder har tydligt sagt nej, något jag beklagar. Jag vet att Nuder inte har det bästa ryktet varken inom eller utom partiet. Men när man läser hans memoarer, "Stolt, men inte nöjd"- Norstedts Förlag, så får man en annan bild av honom och en tydlig inblick i vad vårt parti skulle kunna bli.
Inte heller Charlie Hansson kommer att bli vald till partiordförande. Aldrig att rörelsen hade vågat ge huvudansvaret till en politiskt sett oerfaren 30-åring. Jag hoppas dock att man inser värdet i honom och ger honom något form av framträdande roll i partiets framtid.
Då kan vi ge oss på de kandidater som fortfarande finns kvar i racet.
Sven-Erik Österberg har jag inget mot mer än att han redan är 55 år och knappast sitter till valet 2022 som är ett outtalat karv på en ny ordförande. Dessutom är han starkt färgad av valförlusterna 2006 och 2010. Men att Österbergs kunskaper inte ska kastas bort ser jag som självklart, så någon form av roll får han inom partiet under de kommande åren.
Lena Sommestad är sympatisk och välutbildad och har inget mer än åldern och det faktum att hon inte tillhör partiets inre krets mot sig. Dock är hon själv inte, utåt sett i alla fall, intresserad av att bli partiordförande utan förordar Tomas Eneroth. Min tro är att Sommestad kommer att arbeta med att utveckla partiets idéprogram.
Thomas Östroos är väldigt förknippad med både regeringen Persson och med Mona Sahlin som en av de Rödgrönas förgrundsfigurer. Dessutom anses han vara hetsig, på gränsen till otrevlig , i debatter. Frågan är hur starkt hans stöd verkligen är. Varningsflagg för dock höjas, han har legat lågt och sånt kan betala sig väl i slutändan.
Veronica Palm är ung och har starkt stöd inom Stockholms AK. Mot henne talar dock det faktum att hon lett Stockholms Socialdemokrater till ett katatsrofval. dessutom står hon väldigt långt åt vänster i många frågor och det är aldrig lätt när man ska ena S. I mina ögon är hon en klar ministerkandidat i en Socialdemokratisk regering, men ingen valvinnare, partiordförande- eller statministerkandidat.
Vilket leder oss in på de två som mer och mer målas ut som huvudkandidater, Mikael Damberg och Tomas Eneroth. Jag har inga större problem med någon av dem. Tror båda två kan växa med uppgift, ger dock Eneroth en viss fördel på grund av att han har arbetarbakgrund samt inte kommer från Stockholm. Det som talar mot Eneroth är att han trots lång och trogen tjänst är relativt okänd. Det kan vara både till hans fördel och nackdel.
Mot Damberg näms tre stora hinder, precis som Palm är hans S-ledare från Stockholm, länet i Dambergs fall. Vilket gör att han varit med och storförlorat ett val. Dessutom ses hans som en högerkandidat och hans tid som SSU-ordförande var väl inte helt lyckad. Samtidigt är han oprövad vilket kan vara till hans fördel. Både Eneroth och Damberg kan bli för S vad Fredrik Reinfeldt var för M, kom ihåg att inte var vidare känd innan han blev partiledare.
Mitt stalltips, som enbart baserar sig på personliga åsikter och inga djupa insikter, är att det står mellan Damberg och Eneroth den 25 mars men med ett varningens finger för Ulrica Messing...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar