Jag är ingen klassisk sosse, som är mer eller mindre född in i partiet. Jag blev medlem i partiet inför valet 2010 och är alltså inte skolad i Unga Örnar och SSU. Tvärtom var jag i tonåren medlem i först MUF och sedan LUF. Jag växte dessutom upp i en familj där sossekritiken var stark, den övergick kanske aldrig i rent hat, men populära var sossarna inte hemma. Därför är jag i dag sosse av egen vilja, något jag kommit fram till genom att rannsaka mig själv och mina tidigare politiska val.
Framförallt var det genom mitt fackliga engagemang som jag blev sosse, när jag började se sammanhangen i samhällets utveckling, arbetarrörelses insatser och vad det betytt för min egen vardag. Det sägs ofta, lite föraktfullt, att är an inte sosse under 30 är man hjärtlös men fortsätter man vara det efter 30 är man hjärnlös. Jag håller av förklarliga skäl inte med om detta. Tvärtom är de först när jag började jobba och tjäna bra med pengar som jag insåg fördelarna med den socialdemokratiska skatte- och fördelningspolitiken. Först då började jag förstå hur allt hängde samman.
Självklart kan jag idag ångra att jag inte hittade min ideologiska grund tidigare i livet, men samtidigt har jag erfarenheter av politik, studier och yrkesliv jag inte vill vara utan och detta fick mig att inse att det är i Socialdemokraterna och inom socialdemokratin som jag hör hemma och har min politiska hemvist. Dessutom ser jag en fördel av att inte vara född in i rörelsen. Jag saknar många av de ideologiska skygglappar som många äldre sossar har. Jag är inte heller den som är rädd för att stötta mig med överhögheten. Eftersom jag inte har några gamla lojalitetsband att ta hänsyn till vågar jag stå för mina åsikter och vågar säga saker som kan uppfattas som obekväma. Jag har inte heller något välavlönat förtroendeuppdrag att slå vakt om. Men det gör mig varken till mer eller mindre sosse än som varit med i partiet sedan födelsen, jag har bara andra perspektiv.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar