Nej, det är inget existentiellt flumsnack utan en tankegång kring att många påstår att det inte existerar någon arbetarklass längre. Det kommer både från höger, och mer överraskande, från personer inom socialdemokratin. Det beror mycket på hur man ser det, ur en ren marxistisk synpunkt är alla som inte äger sina produktionsmedel arbetarklass. Vilket rent krasst omfattar en majoritet av alla som arbetar i Sverige idag. Så långt vill jag inte gå. Däremot är det inte sant att arbetarklassen inte existerar längre, men vi har bytt skepnad. Många ser sig som arbetarklass på jobbet men som medelklass privat.
Jag arbetar på ett färskvarulager och det är så nära ett klassisk kneg du kan komma. Det är tungt, skitigt och stundtals väldigt stressigt. Men det är samtidigt välbetalt, något som man kanske inte förknippar med klassisk arbetarklass. Att vi tjänar bra beror i mångt och mycket på att vi har, och alltid har haft, en stark facklig organisation på jobbet. Dessutom har vi en bra facklig anslutning bland arbetarna på golvet, 77%. Samtidigt har denna facklig kamp lett till att många av mina arbetskamrater har råd att bo i hus eller bostadsrätt, ha två bilar och åka på semester utomlands upp till ett par gånger per år. Med andra ord, ett rätt typiskt medelklassliv, samtidigt som jobbet är ett riktigt knegaryrke.
Jag inbillar mig att detta inte är ett ovanligt scenario i dagens Sverige. Vi är gynnade i att fortfarande ha en starkt facklig tradition på jobbet, vilket gör att vi kan möta företaget med tyngd och trovärdighet. Så är det inte på alla arbetsplatser i dag har jag förstått. Framförallt är detta illa för arbetare inom lager, industri, vård, omsorg och liknande yrken. Det medför att skillnaderna mellan arbetare och medelklass riskerar att öka igen och bli tydligare än vad dom är idag.
Framtidens utmaningar ligger i att åter hitta tillbaka till ett fungerande välfärdsbygge och inte det tvåtredjedelssamhälle vi håller på att få i Sverige idag. Så kom inte att säg att arbetareklassen inte längre finns, vi har bara ändrat utseende och minskat avståndet till tjänstemännen. Men utan oss stannar samhället, precis som det stannar utan tjänstemännen. Ett fungerande välfärdsamhälle kräver både klassresor och fungerande symbios och i detta mina vänner ligger framtidens stora utmaning för Socialdemokraterna, LO och hela Sverige.
Den som inte minns sitt förflutna är dömd att upprepa det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar