Därför är jag Socialdemokrat!

Jag blev socialdemokrat för att jag tror på det "goda samhället". Ett samhälle där alla hör hemma, där vi tar hand om våra gamla, sjuka och arbetslösa. Ett samhälle som aktivt arbetar för att utrota fattigdom, ojämlikhet och orättvisor. Ett samhälle som gemensamt arbetar mot jämlikhet, jämställdhet och frihet. Ett samhälle där dom som har mycket delar med sig till dom som har lite. Där resurserna fördelas på ett rättvist sätt så att alla får ett drägligt liv.

Jag är inte ute efter det klasslösa samhället, för jag tror att det är en utopi. Jag arbetar för ett samhälle där alla har det bra, om någon sedan har det bättre än bra må så vara, men ingen ska ha det sämre än bra. Endast i ett samhälle uppbyggt efter franska revolutionens principer, frihet, jämlikhet och broderskap kan man uppnå detta. Ett upplyst samhälle som ser alla människors bästa och deras potential. Ett samhälle som satsar på utbildning, fortbildning och sysselsättning för alla.

Jag vill aldrig höra orden fattigdom, utanförskap eller utförsäkringar igen. Detta är inte bara ord utan företeelser som inte ska få finnas i ett modernt välfärdssamhälle. Ett samhälle där vården finns för de behövande och inte för de betalande. I ett välfärdssamhälle håller vården hög klass, skolan utbildar för framtiden, äldrevården bygger på värdighet. I ett välfärdssamhälle har vi ett socialförsäkringssystem värt namnet och som ger de sjuka och utslagna en trygghet. I ett välfärdssamhälle har vi ett rehabiliteringssystem som rehabiliterar och habiliterar istället för att utförsäkra folk. Vi måste även inse att det finns människor som aldrig kommer att återkomma i arbetslivet, dom får vi inte svika. Samma sak med som kan återkomma men har en lång väg dit. Välfärdssamhället får aldrig svika dom i behov av stöd och vård.

Att vi i Sverige idag har barn som lever i fattigdom är inget annat än ett stort underbetyg åt samhällets alla instanser. Detta är ett stort svek de som kanske behöver vårt stöd mest, barnen. Här måste samhället ta sitt ansvar och ge dessa barn och deras familjer det stöd dom behöver för att ta sig ur misären.

I det goda samhället ska a-kassan vara en inkomstförsäkring för dom som av olika anledningar saknar ett arbete. Att målet med a-kassan är att den ska vara en omställningsförsäkring håller jag med om, men innan vi talar om ersättningsnivåer och längden på ersättning måste vi lösa sysselsättningsfrågan. Så länge det finns fler personer i behov av ett arbete än det finns lediga anställningar kan vi inte tidsbestämma arbetslöshetsersättning. För att nå till en nivå med full sysselsättning behöver vi en ansvarsfull näringspolitik som syftar till att ge en jämlikt tillväxt och riktiga anställningar med riktiga löner. Först när det är uppnått kan vi gå vidare och diskutera förändringar och förbättringar av a-kassan.

I ett modernt välfärdssamhälle bör mångfalden ses som en tillgång och inte ett hot. Samtidigt måste vi ha en fungerande integration där nyanlända så fort som möjligt blir en del av samhället via arbete eller studier. På så sätt vinner alla, välfärdens tryggas, människovärdet stärks och språket kommer mer eller mindre av sig själv. Det sista vi ska göra är att låsa in människor i förvaring oavsett som det är förläggningar, slussar eller underprivilegierade förorter. Detta om något skapar ett utanförskap och är en grogrund för främlingsfientlighet, missförstånd och kriminalitet. Vi måste sluta se problemområden som etniska konflikter och istället se dem i sitt rätta sammanhang, det är sociala samhällsproblem och inget annat. En social upprustning är viktig för hela samhället och ett led i sträva mot full sysselsättning och ett ökat människovärde.

För att nå god tillväxt och full sysselsättning måste vi inse att samhället har förändrats. Mycket av det vi tagit för givet har förändrats. Mycket av framtidens jobb ligger i småföretagen och därför måste även småföretagare erbjudas ett fullgott socialförsäkringskydd. Samtidigt får vi inte svika de storskaliga verksamheter som finns kvar här. Vi måste ha en ansvarsfull näringspolitik som syftar till utveckling och tillväxt. Att staten ska gå in och sponsra verksamheter som riskerar att låsa individer i låglöneyrken är inte rätt. Därför måste vi socialdemokrater ta initiativ till en diskussion hur vi ska möta den nya tidens utmaningar var gäller jobb, fritid och tidsbrist.

Ungdomsarbetslösheten är något som inte hör ett välfärdssamhälle till och den är oroande hög. Men det innebär inte att vi ska ta ifrån ungdomarna alla arbetsrättsliga skyddsnät och öppna upp för oseriöst utnyttjande. Vi måste hitta lösningar inom den rådande svenska modell som fungerar på ett utmärkt sätt så länge den inte utsätts för orättvisa attacker.

Vi måste verka för att stärka arbetsrätten, arbetsmiljölagstiftningen samt ge rättvisa förhållanden för vår fackliga verksamhet. I dagens Sverige har vi en regering som fullt medvetet försvagat fackets ställning gentemot arbetsgivarna. Även fackförbundens medlemmar har fått utstå attacker som höjda avgifter och fråntagna avskrivningsmöjliheter medan deras motparter fått sina avgifter sänkta och avskrivingsmöjligheter stärkta. Detta är inte rätt sätt att bygga ett jämställt och jämlikt samhälle.

Vi måste satsa på utbildning och vidareutveckling. Det måste investeras i fler utbildningsplatser, både vad gäller högskola/universitet och Komvux. Ett nytt kunskapslyft måste sjösättas för att ge folk möjligheten att få nya kunskaper och ge en säker omställning som är anpassad till arbetsmarknadens krav vad gäller utbildning och kunskaper. Även grundskolan måste få en ökad kvalité och ge våra ungdomar en bra grund att stå på inför framtiden.

Vi får inte stänga in oss i vårt eget utan måste aktivt vara en del av vår omvärld. Vi måste ta till oss globaliseringen och se den som ett verktyg för att utveckla såväl vårt eget samhälle som världen i övrigt. Tillsammans kan vi nå nya höjder och få till en bättre och mer mänsklig värld. Sverige har ett historiskt ansvar av att ta på sig medlande roller och vara en brobyggare i konflikter. Detta är något att slå vakt om och inte tappa bort.

I det goda samhället måste vi arbeta för att vår tillväxt även är ekologiskt hållbar. Vi måste arbeta för att uppnå det gröna folkhemmet. Där vi har en ansvarsfull syn på såväl våra konsumtionsvanor som vårt användande av resurser. Vi måste investera i nya hållbara energikällor för att på sikt kunna fasa ut mer miljöfarliga alternativ som olja, kol och andra fossila bränslekällor som innebär en stor påverkan på oss själva och vår natur. Vi måste flytta ansvaret från alternativa energikällor från de som idag har kärnkraften för att på så sätt få till en positiv konkurrens som på sikt ger oss nya spännande möjligheter.

I välfärdssamhället har infrastrukturen och utvecklandet av bostäder och näringslokaler en stor roll. Vi måste satsa på att utveckla spårvägar och allmän kollektivtrafik, samt se till att få en fungerande tågnäring. Där tågen går i tid och klarar av de utmaningar klimat och miljö ställer oss inför. Vi måste arbeta för att omdana statdsmiljöerna så att vi underlättar för cyklister och gångtrafikanter samt minska beroende av bilismen. Samtidigt får vi inte blunda för de delar av landet där bilen är en nödvändighet för ett hållbart levande. Att driva en bilfientlig politik kommer att kosta oss förtroende bland gles- och landsbygd.

Vi får inte svika lands- och glesbygd om vi menar allvar med att den ska vara levande. Det gäller även att ha ett sunt och ekonomiskt hållbart jordbruk där vi sätter funktionaliteten i fokus för produktionen.

Vi måste också satsa på att bygga billiga och bra bostäder för att möta det behov som finns ute i samhället.

Privatiseringarna i samhället har bidragit till att öka samhällsklyftorna både inom skola, sjukvård och omsorgen. Detta måste förändras, att se ett problem för vad det är och verka för en förändring är inte avveckling utan utveckling. Ett annat starkt argument mot privatiseringar är att kvalitén har en tendens att få stryka på foten när den ställs mot ekonomiska intressen. Att vi inte ska verka för ytterligare privatiseringar är en självklarhet, men vi måste också se över de som redan gjorts. Skolan ska inte driva av riskkapitalbolag som ser en enkel väg till stora vinster. Sjukvård och omsorg ska inte drivas med vinstintresset som huvudskäl. Tvärtom bör de verksamheter som redan privatiserats ställas inför ett krav på att 75-80% av vinsterna ska återinvesteras i verksamheten för att öka/säkerställa kvaliteten. Offentliga skattemedel ska inte gå till att finansiera privata verksamheter som inte vänder sig till alla i samhället.

Att tala till en majoritet av väljarna får aldrig innebära att vi sviker minoriteten som lever i utsatthet. Tvärtom så ska alla med, alla ska dra mot samma mål. Samtidigt behöver vi stöd från de som arbetar för att kunna hjälpa som av olika anledningar står utanför arbetsmarknaden. Att skattehöjningar kan bli nödvändiga är inte ett faktum vi ska backa för. Tvärtom ska vi vara ärliga och öppna med det samt förklara varför det behövs och vad vi vill uppnå med det.

Vi socialdemokrater måste förnya vår berättelse om vad vi vill göra med Sverige och hur vi vill återupprätta välfärdsstaten. Idag är det bara Sverigedemokraterna som säger sig vilja bygga upp välfärdssamhället och deras väg är inte rätt väg att gå. Vi socialdemokrater måste återta initiativet i samhällsdebatten och komma ut med vår berättelse för Sverige. Vi måste våga tro på oss själva och vara stolta över vår historia och det vi faktiskt uppnått.