Finns det något mer amerikaniserat parti i Sverige än Socialdemokraterna? Kanske inte så mycket politiskt som hur partiet är uppbyggt. Här finns allt från demokratiska socialister på vänsterkanten till marknadsvänliga socialliberaler precis till vänster om mitten (dom så kallade högersossarna). Det är mycket tack vare den här bredden som S varit den dominerande politiska kraften i Sverige. Man har inom partiet kunnat definera problem, och tillsammans sett till att lösa dom. I alla fall fram till 90-talet.
I SSU började under 90-talet en strid mellan två falanger, höger och vänster, som nära på tog död på ungdomsförbundet. Den striden verkar nu moderpartiet fått ärva. Sedan 90-talet har S gått mer mot mitten och accepterat flera marknadsliberala lösningar. Hur vida det är rätt eller fel i sett större perspektiv vet jag inte. Men en frukt av den vridningen är att motsättningarna inom partiet ökat och hårdnat. Där vi förut hade en givande och viktig debatt har vi idag regelrätta fejder. Detta vore kanske inte stort problem om det inte vore för det faktum att mycket av striderna förs öppet i media.
Bilden av S blir då ett parti i kris som dessutom bråkar öppet i våra kvällstidningar. Tror ni att det ger oss väljarna förtroende? Tror ni att det gör att vi framstår som en stark och trovärdig opposition genemot regeringen? Ta en titt på opinionsmätningarna så ser ni hur bra det går för oss.
Den senaste orsaken till öppen strid i partiet är den så kallade PrimeGateaffären. Då flera S-märkta konsulter på pr-firman Prime anklagades för att vara köpta av Svenskt Näringsliv. Man kan ha vilka åsikter man vill om hela affären och det är tydligt att vi behöver klara regler för hur S-märkta konsulter ska jobba i förhållande till sitt politiska uppdrag, Men att ta hela den debatten inför öppenridå och tala om uteslutningar hit och dit får mig att undra vems ärenden man går. För vem vinner på att S för ett "Rosornas krig"? Regeringen Reinfeldt som i lugn och ro kan genomföra sitt systemskifte medan vi i S riskerar att slita oss själva i stycken.
Det är dags att vi inför någon jävla ordning i det här partiet, för att citera gamle kommunistledaren CH Hermansson. Att vi har olika åsikter och syn på saker och ting skulle via en seriös debatt kunna verka till vår fördel. Vi behöver en ledare och ett ledarskap som kan ena partiet. Någon som kan få de olika sidorna att se vilka gemensamma nämnare man har och från dom bygga en ny grund att stå på.
För som det är nu går de flesta, höger- såväl som vänstersossar, fiendens ärdenden.
...
Men som tur är finns det även ljusglimtar för oss. Björn Sundin skriver lysande om det hela. Jan Eliassons debattinlägg i Aftonbladet har väl få missat? Lars Stjernqvist visar på ljusningar i landstingen. Dessutom finns det fullt av unga lovande förmågor i partiet så som Charlie Hansson, Kajsa Borgnäs, Jytte Guteland och Marika Lindgren-Åsbrink. Plus gamla rutinerade rävar som Lena Sommestad och Pär Nuder.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar